Hemma bäst.

Vaknar 07.30 och inser att jag stängt av alarmet och sovit en halvtimme för länge. Kastar mig upp, ger hunden mat, tar en ipren som jag sväljer med samarin och kaffe. Det är becksvart ute.
Packar ner sminket för att kunna sminka mig på vägen. Äter lite havregryn och springer till bussen för att vara på möte hela dagen.

Och på bussen känner jag – äntligen är jag hemma på riktigt. Misstänker att det inte är riktigt normalt.