h1

Jag och Sylvia.

februari 15, 2010

Jag förstår inte hur alla vet vad de vill göra med sina liv. Det gjorde inte Sylvia heller.

Jag såg mitt liv grena ut sig framför mig som ett fikonträd.

Som ett moget mörklila fikon vinkade en underbar framtid från spetsen på varje gren. Ett fikon var en man och ett lyckligt hem och barn, och ett fikon var att bli en berömd poet. Ett annat fikon var en lysande universitetslärare, och ett annat var den fantastiska redaktören.

Ett annat fikon var Europa och Afrika och Sydamerika, och ett annat fikon var sokrates och Attilla och en samling älskare med underliga namn och ovanliga yrken och ett annat fikon var en plats i det olympiska damlaget. Och bortom och ovan alla dessa fikon fanns många fler fikon som jag inte kunde urskilja.
Jag såg mig själv sitta där stammen delade sig på fikonträdet i färd med att svälta ihjäl bara för att jag inte kunde välja.

Jag ville ha vartenda ett, men att välja ett beydde att jag skulle förlora alla andra. Och medan jag satt där, oförmögen att besluta mig började fikonen skrumpna och mörkna, ett efter ett föll dom till marken vid mina fötter.

– Sylvia Plath

Annonser

2 kommentarer

  1. Så sätt igång! Plocka direkt och njut innan du plockar nästa. Man hinner många, jag lovar!


  2. Att göra en egen blogg är ju också ett sorts fikon… Den är jättefin! Kram.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: